kallehallick

David Berggren, Abrahamsbergs svar på Josef Friitzl fick idag smaka på sin egen medicin.
(alla med innekattar har något gemensamt med honom)
Vi har som bekant för vissa endast en nyckel till lägenheten, inte bara det utan vi har bara polislåsnyckeln vilket gör att det enbart går att låsa upp och igen från utsidan.
David har under en tid spenderat många våta nätter på bortaplan vilket har lett till att jag på ren rutin låser när jag går hemmifrån (vilket inte är så konstigt)
Tiden som alla andra mornar räckte till urinering, tandborstning, sökande efter mobil, bilnycklar, pengar och strumpor sedan till att låsa dörren.
Den Käre Berggren låg i idag sin säng och vresade istället för Linas och vaknade inte förr än långt efter lunch. Sedan gick han ovetande runt och drog sig i skrevet tills hungern slog honom och han fick för sig att lämna nägenheten då han upptäckte att han var ett med sina katter.

 

Att vara tjock har sina fördelar, inte minst när de skall raka sig.
Jag har själv lite svårt att bestämma mig för var hur mycket skägg som skall tas under hakan när jag till exempel skall raka en "obóyring".
Tjocka människor, för det mesta män med dubbel haka har inte den svårigheten då de helt enkelt kan nöja sig med att raka den undre hakan.

Har förövrigt köpt ett nytt duschmunstycke, jävligt skön stråle men vem fan bryr sig!?

Som bekant för vissa så håller mina goda vänner Per-Edvard Jonsson ( son av Carl-Bertil Jonsson), Greger och Ludde på att renovera en segelbåt.
Tanken var att det skulle segla nu men det har dragit ut lite på tiden.
Det var lite bakgrundshistoria som egentligen är överflödig men jag måste arbeta med mid ordbajsande...

Under eftermidagen försvinner den gode Ludde för att träffa Madde, han lämnar då Perra och Greger ensama med renoveringen.
Fyra timmar senare återkommer Ludde med knullruffs och ett brett leende.

Greger:
- Vart har du varit du skulle ju komma tillbaka!?
Ludde:
- Ja tiden drog visst iväg lite, MEN JAG TÄNKTE PÅ ER !

För en stung under fredags kvällen levde jag i illusionen av att jag stod på en gedigen bro vid trekanten och åt engångsgrillsgrillad mörtt med ett gäng marocaner.

Herrarna stod och fiskade från bron, salt och pepparpåssar från donken låg utspridda kring grillen men måste ha glömts bort med tanke på smakens frånvaro.
Det är inte var dag man blir bjuden på nygrillad mörtt tänkte jag och sög på tanken ett fiskben en stund.
Sedan krossade P.P. min illusion genom att hävda att det faktiskt inte var mörtt utan stömming (vilket det också var), allt blev mer olustigt så jag tackade och gick därifrån...

Innan vi träffade våra invandrade nya vänner hade vi varit på "festival" där en kvinna ritade ett skinande ollon på min hand som bevis för att jag faktiskt betalat 60kr i inträdesavgift
.

Har nu sparat min mustasch i jag vet inte hur länge men så pass långt att jag kan dra slutsattsen att jag aldrig kommer kunna odla en riktig hitlermustasch då avsaknaden av mustaschhår i mitten av min mustasch är lika saknad som farsans lugg.

Petra sa i veckan som gick att jag var tankspridd, förvisso höll jag med henne, idag bekräftade jag det.
Skulle cyckla ner till posten och köpa ett frimärke för att posta ett brev, kom ut ur porten och kom på att jag hade lämnat cyckeln på jobbet. "Jag får väl gå då!"  tänkte jag, sen kom jag på att jag inte hade mina pengar på mig så jag gick tillbaka för att hämta dom. Kom in i lägenheten och tog min longboard, sen åkte jag ner till posten, ställde mig i kön och kom på att jag glömt min plånbok...